Just nu känns det verkligen som att Katten befinner sig i ett smula genomkört tillstånd. Då talar vi inte om den känslan man har efter ett bra träningspass, eller kanske den känslan man känner när man vaknar i en pool av svett och knappt kan andas för att man är så genomkört bakfull att halsen svullnat ihop. Nej. Denna känsla, som en avsevärd fraktion av kollektivmedlemmarna för tillfället har, är inget annat än den genomkördhet som sitter djupt inne i benen, i musklerna överallt där man har några. Vi är party - det är inte så att vi är trötta själar som inte kommer någonstans i aurasammanhang (tro mig, våra auror går helt bananas), det är bara det att allting saktas ned något otroligt. Vi är med, vi är här, men ändå inte. På något vis.

Micke och Rebecca har åkt till Madrid för lite strosande och trosande i hufvudstaden, hälsa på knugen och förkovra sig i kulturella angelägenheter. Anton, my main man, är på plats i lägenheten och förkovrar sig i det vi andra ofta får njuta av; asgod mat till exempel. Hugo är på plats, och beatet finns alltid där i bakgrunden. Grabbarna har fortfarande inte lyckats med att få mig att rappa.
Någonstans lurar denna kväll en vilja att ta vara på tillfället och verkligen se en film eller tända lite rökelse. Att vara livsnjutare är mycket fördelaktigt, då man oftast finner det goda i allt runt omkring sig, och finner nya sätt att njuta av dem. Lite av den livsfilosofin hoppas jag att alla som passerat genom denna sakrala bostad tar med sig hem till sina egna katter därhemma, och verkligen gör sitt bästa för att kattens namn lever vidare i framtiden. Jag kommer definitivt att göra det.